 Se
även www.grabroderna.se
Ordens historia och liv
Få helgon i Kyrkans historia har haft en så stark dragningskraft
som den Helige Franciskus av Assisi (1182-1226). Människor av alla
kulturer, åldrar och religioner fascineras av Franciskus inre
och yttre frihet från det materiella samt för hans stora
respekt och kärlek till allt skapat.
Vid 23-års ålder hör Franciskus inom sig den Korsfäste,
som från bilden på krucifixet i San Damianokapellet säger
till honom: ”Franciskus, gå och bygg upp min Kyrka, som
du ser håller på att falla ihop!”
Detta skulle bli början till den Katolska Kyrkans största
klosterorden. Först tänkte Franciskus att Kristus menade de
förfallna kapellen och började med iver reparera flera kyrkliga
byggnader runt Assisi. Herren lät honom sedan förstå
att det inte var de materiella byggnaderna som intresserade Herren i
första hand. Det var den andliga Kyrkan som var i behov av ny inspiration
från sina söner och döttrar. Kristus kallade Franciskus
att bygga upp Kyrkan på nytt genom sin iver och helhjärtade
kärlek att vilja leva enligt det Heliga Evangeliet.
De Mindre Brödernas Levnadssätt
Franciskus skriver i sitt andliga Testamente: ”Sedan Herren hade
givit mig bröder, visade ingen mig vad jag skulle göra, utan
den Högste själv uppenbarade för mig att jag borde leva
enligt det Heliga Evangeliets ordning. Och jag lät skriva ned detta
i få och enkla ord och den Helige Fadern gav mig sitt godkännande.”
År 1209 begav sig en skara bröder till Påven Innocentius
III för att i trohet och lydnad gentemot den Heliga Moder Kyrkan
få bekräftelse på att man verkligen levde enligt Evangeliet
och inte bara följde egna idéer om vad Evangeliet menade.
Påven godkände med glädje Franciskus´ och hans
medbröders livsstil. Den nya Orden kallas enligt grundarens vilja
för De Mindre Brödernas Orden (Frati Minori). Idealet var
och är än idag att leva helt i Kristi efterföljd och
att vara broder för alla människor. De första brödernas
första kloster blev ett litet stall i Rivotorto, som ligger i dalen
nedanför Assisi.
Benediktinmunkarna ”hyrde” sedan ut det lilla kapellet Santa
Maria degli Angeli (Porziunculakapellet), som skulle bli Franciskus
älsklingsplats på jorden. Det var i detta kapell han fick
uppenbarelsen att Herren gav fullkomlig Avlat åt honom och alla
som kom dit. Detta firas varje år som Porziunculaavlaten eller
Förlåtelsefesten den 2 augusti (kan firas i alla församlingskyrkor).
År 1212 grundades den s. k. II Orden. Franciskus gav då
Clara , också från Assisi, botgörarnas dräkt och
klippte hennes hår. Snart skulle både hennes syster och
mor bo i det kloster som bröderna byggde för dem vid San Damianokapellet.
Redan 1217 hade Franciskus fått så många kallelser
att man fick upprätta s. k. provinser, d.v.s. områden som
styrs av en provinsialminister.
År 1219 fick Orden sina första martyrer: de Heliga Berardus,
Otho, Petrus, Accursio och Aiuto. De dog som missionärer i Marocco
och är begravda i Coimbra, Portugal. När Franciskus fick höra
om deras martyrium utropade han: ”Äntligen har vi sanna mindrebröder!”
Men inte bara män och kvinnor som kunde leva enligt de s. k. Evangeliska
Råden (kyskhet, fattigdom och lydnad) ville följa i Guds
lille fattiges fotspår. Franciskus tog därför initiativ
till en lekmannaorden (III Orden) år 1221. Brödernas egen
Regel, vars original bevaras i Franciskusbasilikan i Assisi, godkändes
officiellt av Honorius III år 1223. Detta firas varje år
av oss bröder den 29 november. Då förnyar vi tillsammans
våra löften att helt tillhöra Herren.
Franciskus var inte bara en bönens man, han beskrevs i en av de
första biografierna som att ”han själv blev förvandlad
till bön!” På berget La Verna, den 17 september år
1224, fick han ta emot bekräftelsen på att han fullkomligt
följt sin älskade Herre genom att få ta emot Kristi
egna sårmärken på sin kropp (stigmatiseringen). På
kvällen den 3 oktober 1226 kunde inte livet här på jorden
hålla honom kvar längre. Franciskus´ längtan efter
det Himmelska Riket och hans kropps svaghet gjorde att han så
äntligen mötte ”Syster Död”.
Franciskus helgonförklarades av Påven Gregorius IX år
1228 utanför San Giorgiokyrkan (nuvarande Santa Chiarabasilikan).
Där begravdes Helgonet för att två år senare flyttas
till den nybyggda San Francescobasilikan.
Ordens historiska utveckling
Det kan vara något förvirrande för en utomstående
att möta bröder vilka inte bara bär olika snitt på
dräkten, utan också olika färg.
Den Franciskanska Ordensfamiljen blev mycket tidigt väldigt stor,
med över fem tusen bröder redan under Franciskus´ levnad.
Att man hade olika inriktningar hur man praktiskt skulle leva enligt
grundarens inspiration är inte förvånande. Grupperingar
inom Orden startade mycket tidigt. En dominerande grupp bröder
kallades i Italien för ”i Frati della Communità”
vilka valde att leva i större kloster i städer för att
där kunna vittna om att det är möjligt att leva som bröder,
så som Kristus uppmanar oss att göra. Namnet latiniserades
snart och blev till Conventualer (convenire = att komma samman). I Sverige
kallades vi på medeltiden för Gråbröder, på
grund av färgen på dräkten. Det är samma färg
på dräkten som den Helige Franciskus själv bar. På
grund av oroligheter i samband med Napoleons härjningar i Europa
”gömde” våra bröder sig under stiftsprästernas
svarta färg. Därför kan man idag se Conventualer i svart
eller grå dräkt, beroende på vilken provins man tillhör
eller vart klostret befinner sig. Conventualerna är förvaltare
av bland annat den Helige Franciskus´ och den Helige Antonius´
av Padova gravar och basilikor. I Sverige har vi ett kloster med församling
i Jönköping. Men planerna framskrider på eget klosterbygge
eventuellt i Göteborg.
Det fanns också tidigt i Ordens historia bröder som ansåg
att man skulle vara kringvandrande, för att på så sätt
vittna om inre frihet. Dessa bröder fick olika namn på olika
platser: Spiritualer, Bernardiner mm. De motsatte sig att bo i stora
kloster, som de ansåg skulle innebära en institutionalisering.
Påven Leo XIII sammanförde dessa grupper år 1897 i
den s. k. Leonianska Unionen. Dessa bröder klär sig i brun
dräkt och finns i Linköping och Stockholm.
År 1525 uppkom en ny gren i Orden: Capucinerna. Även de bär
brun dräkt och ofta skägg. De har kloster i Stockholm, Skövde
och Angered. Den fjärde grenen, vars ursprung är Lekmannaorden
(start år 1211), heter Tredje Reguljära Orden. Deras dräkt
är på kontinenten snarlik Gråbrödernas (Conventualernas),
fast i Sverige bär de grå dräkt. T.O.R.s kloster finns
i Jonsered. Det formella godkännandet som självständig
Ordensgren fick T.O.R. år 1295 av Bonifatius VIII.
Man kan dock alltid känna igen en franciskan, oavsett vilken gren
han tillhör, på det vita repet (cingulum). Repet har tre
knutar för att påminna om de tre löftena.
Brödernas liv idag
Franciskus´ livsideal är levande än idag. Brödernas
dagliga strävan är att alltmer likna Kristus:
- att med hela sitt liv ropa ”Abba Fader” och i gemenskapen
söka Faderns vilja i allt.
- att genom löftet av kyskhet förkunna Guds primat i våra
liv. Att tillhöra Gud genom kyskhetslöftet är att redan
här på jorden bejaka kallelsen att leva i det Himmelska Riket,
där Gud skall bli allt i alla.
- att genom löftet om fattigdom söka endast Guds Rike och
i tacksamhet ta emot det som Herren vill ge brödraskapet.
- att genom löftet om lydnad villigt omfamna den livsstil som var
utmärkande för Kristus, Han som var ”lydig intill döden
på korset” (Fil. 2:8).
Vill du pröva din kallelse hos oss?
Unga män är välkomna att pröva på vårt
liv. Kravet är att man är katolik, har någorlunda god
hälsa och framför allt en utomordentlig vilja att dagligen
kämpa för sin och brödraskapets omvändelse och på
så sätt helhjärtat leva enligt Evangeliet. Kontakta
gärna Kallelsevägledaren för vidare information.
Kanske är vårt brödraskap vägen för dig att
leva den helige Franciskus levnadsmotto: Deus meus et omnia (Min Gud
– mitt allt!).
Är du intresserad av att pröva din kallelse hos oss Gråbröder
är du välkommen att kontakta:
Guardianen
Sankt Franciskus Kloster
Klostergatan 70 B
553 35 Jönköping
Tel. 036/16 10 50 (Pater Arkadiusz Skodowski, OFM Conv., guardian/klosterföreståndare)
Se även www.grabroderna.se
Pax et Bonum
Frid och allt gott
|
