Imprimatur
+Anders Arborelius, OCD
Biskop av Stockholm
17 februari 2003
Under en predikan år 1982 sa Fader Paul Thomas, en sekularpräst från Altoona-Johnstown Stiftet i Pennsylvania, USA, till sin församling: ”Under fyrtio år har jag nu talat om för folk hur man kommer till Himlen. Nu ska jag skriva ner det viktigaste om detta för er.”
Fader Paul satte sig ner och skrev denna meditation. Sedan lät han församlingens sekreterare kopiera upp den för söndagsbladet till de trehundra familjerna i församlingen. Han kunde inte ens drömma om att hans skrivalster skulle nå utanför den egna församlingen. En pensionerad rektor tillhörande en annan församling hade deltagit i Mässan i Fader Pauls kyrka den söndag meditationen delades ut. Efteråt skrev han ett brev till prästen och undrade om man inte kunde sprida denna meditation även utanför Fader Pauls församling. Mannen var säker på att detta var just vad många människor behövde. Fader Paul tänkte över saken och lät trycka upp fem tusen exemplar. Dessa var slut innan han ens hann reagera. År 1989 när den 28 upplagan trycktes upp hade man distribuerat nära två och en halv miljon exemplar av ”Min Biljett till Himlen”.
Fader Paul levde verkligen upp till sin uppmaning att leva för Himmelen och inför sin egen slutliga resa, som ägde rum den 6 januari 2002, hade han förberett ett kort som skulle skickas till sina närmaste släktingar och vänner. Det blev hans brorsdotter som skulle fylla i dödsdatum och skicka iväg dem. På kortet stod det: ”Jag åkte hem den 6 januari (ett streck var gjort för att fyllas i).
En liten bön skulle hjälpa mig att få en direktflygning, utan uppehåll i Skärselden. Så fort jag kommer dit hoppas jag att kunna utverka nådegåvor för er, så länge dessa inte är emot Guds Vilja. Jag väntar på er. Fader Paul Thomas.”
Det var genom Ann Balls fantastiska bok A Handbook of Catholic Sacramentals som jag fick läsa om Fader Pauls My Ticket to Heaven. Jag blev nyfiken och skrev till Fader Pauls församling i USA. Brevet kom tillbaka oöppnat med påskriften ”mottagaren avliden”. Då skrev jag till Mrs. Ball istället och bad henne skicka mig ett exemplar. Jag kan bara hålla med den pensionerade rektorn Joseph F. Bernard som satte igång denna enorma spridning av Biljetten, då han skrev: ”Det är ett budskap om frälsning. Det finns många bland oss som behöver ett lyft, en inspiration som ni så underbart väl uttrycker det. Jag kan inte tänka mig en bättre formulering av den fred och eviga lycka som ska bli verklighet i denna moderna världens korruption än Fader Pauls Biljett till Himlen. Må Gud välsigna Er, Fader Paul, för ett sådant mästerverk!”
Ett stort och varmt tack även till Lekmannafranciskanen Eva Nycander, som gjort den svenska översättningen.
Jönköping, den Helige Franciskus av Sales Minnesdag, 2003
Pater Joseph Maria Nilsson, OFM Conv.
EN MEDITATION
Herre Jesus
må Din Heliga Vilja ske….
Men det är Din Heliga Vilja
att jag kommer till Himmelen…
När jag dör.
därför, låt det ske…
MIN BILJETT TILL HIMMELEN
Endast ett är nödvändigt. Lukas 10:42
Därför:
Mitt Credo…. Mitt åtagande… Mina skäl…
Det finns en dag framför mig i min kalender, som Gud har ringat in.
På den dagen kommer mitt hjärta att slå sitt sista slag. Det kommer att slå detta slag.. och sedan aldrig mer. På den dagen kommer jag att dö.
På den dagen är det bara en sak som kommer att betyda något för mig. Endast en, och den saken är detta:
Är det där Himmelens Port där framför mig?
Eller är det
Helvetets Port?
Klarade jag mig? Eller missade jag?
Ingenting annat kommer att betyda ett dyft. Bara
KLARADE JAG MIG?
Och att detta ögonblick skall komma är mera säkert än att solen går upp i morgon.
Eftersom detta är det viktigaste och mera säkert i mitt liv… om jag alls har något förstånd.
Om jag bara hade det minsta förstånd skall jag börja precis nu och inte i morgon, utan precis nu, för att vara säker, att när det ögonblicket kommer att Porten framför mig kommer att vara Himmelens Port och inte Helvetets.
Nu, i denna strävan att komma till Himmelens Port, går allt väl för mig. Det finns inte någon som helst anledning att jag inte skulle klara det.
Därför att, för det första: - Gud vill ha mig i Himmelen.
Det är den enda anledningen att Han skapade mig.
Han vill älska mig och dela sin Himmel med mig för evigt. ”Bra, du gode och trogne tjänare. Gå in till glädjen hos din Herre.” Matt 25:21.
”Kom ni som har fått min Faders välsignelse, och överta det Rike som har väntat er sedan världens skapelse.” Matt 25:34.
Och Han vill ha mig i Himmelen till och med mer än jag vill ha mig själv där.
Och det är att säga mycket, jag försäkrar dig.
Det är Guds vilja för mig Det är Guds plan för mig.
Han har planlagt allt.
Och nu till det andra: Jag vill vara i Himmelen. Jag vill vara där med varje fiber i min varelse. Hela min varelse hungrar efter det, törstar efter det, längtar efter det, trängtar efter det.
Den Helige Augustinus uttryckte det så bra. Och han borde veta. Därför, i sin stora längtan efter lycka, försökte han allting. inkluderande så många sorts synder. Men efter omkring 30 år av sökande efter lycka i den här världen, och genom så många sorters synder såg han upp mot Himmelen och utropade: ”Du har skapat oss för Dig själv, o Gud, och vi skall vara oroliga till dess vi finner ro i Dig.”
Och jag med, skall vara orolig tills jag finner ro i Gud. Jag skall aldrig vara fullkomligt lycklig förrän jag vilar i Honom i Himmelen.
Och om jag inte kommer dit, ja, då hade det varit bättre om jag aldrig hade blivit född. Verkligen, om jag inte kommer dit, skulle det vara det den största olycka, den största nöd, den största tänkbara katastrofen!
Ja, om jag inte kommer dit, får jag aldrig uppleva glädjen att få se Honom som är oändlig Godhet och Kärlek. Jag får aldrig glädjen som Gud hade avsett för mig, att förena mig med Änglarna och Helgonen, min familj och mina vänner.
”Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv?” Mark 8:36.
Men jag kan vara säker på att komma till Himmelen.
Gud gav mig en fullkomlig planritning att komma dit. Han gav mig exakta riktningar. Och all den hjälp jag kommer att behöva.
Och dessa riktningar är helt enkelt dessa:
ATT HÅLLA MITT ANSIKTE RIKTAT MOT GUD
Fortsätt röra dig mot Himmelens Port.
Vänd aldrig bort ansiktet från Gud. Vänd aldrig om för att gå i den motsatta riktningen.
Vi har ett ord för att vända oss bort från Gud.... för att vända oss om och gå i den motsatta riktningen; vi kallar det:
DÖDSSYND
Så att begå en dödssynd är det dummaste jag kan göra. Det finns absolut ingenting dummare. ingenting mer meningslöst för mig än att vända om och börja gå mot Helvetets Port.
Och värst av allt: det finns ingenting mer ödesdigert, ingenting mer katastrofalt. Det är i sanning så ödesdigert, så katastrofalt, att jag innan jag begår en dödssynd skulle det vara bättre om jag upphörde att existera. Det är mycket bättre att upphöra att existera, än att vända om från Gud: att vända sig bort från Himmelen. Mycket bättre att upphöra att existera än att begå en dödssynd.
Detta betyder alltså, att Satan är med, och försöker få mig att begå en dödssynd, jag måste. jag kommer alltid (med hjälp av Guds nåd) sätta mig emot det med all min vilja och mitt sinne och hjärta och själ. Jag skall kämpa mot frestelserna med allt som finns i mig.
Det spelar ingen roll hur stark frestelsen är, eller hur envis, skall jag sätta emot hela mitt jag lika orubbligt som Gibraltars klippor.
Jag kommer att säga..... och fortsätta att säga, av alla krafter:
”Jag, begå en synd? Aldrig, aldrig,. Aldrig,. Aldrig,. Aldrig!”
”Men att jag skall förbli trogen mot Gud? Alltid. Alltid. Alltid. Alltid. Alltid. Alltid.
Och om jag alltid håller fast vid .detta beslut, denna sinnets och själens hållning kan jag vara säker på att aldrig synda.
Och jag kan därför vara säker på att komma till Himmelen.
Om jag gör detta till mitt handlingssätt livet ut, kan jag säga till alla som frågar mig om jag kommer till Himmelen när jag dör: ”Tja, om jag inte gör det, är det inte mitt fel: det kan jag garantera.”
Just däri ligger garantin - att jag klarar det.
Att se på detta från en annan sida, skulle det vara synd för mig att komma till Helvetet.
Därför att det är emot Guds Vilja att jag kommer till Helvetet. Och det som är emot Guds Vilja är synd. Men jag vägrar att göra någonting som är emot Guds Vilja. Med Gud som min hjälpare vägrar jag absolut att hamna i Helvetet. Så enkelt är det.
Och ingen kan tvinga mig att synda. Inte alla Helvetets demoner tillsammans kan få mig att synda. Jag – bara jag – kan göra det. Och det vägrar jag att göra. Du kan göra vad du vill. Du kan tortera mig. Ja, du kan döda mig. Men du kan inte få mig att synda.
Om jag får inflika lite humor, säger jag: ”Om Djävulen försöker dra mig till Helvetet vid min död, kommer jag verkligen att dra fötterna efter mig. Det kan jag garantera.
Kom ihåg detta: Faktiskt, Gud skickar ingen till Helvetet. Det gör de själva. Frivilligt väljer de själva Helvetet när de beslutar att vända sig bort från Gud, att vända ryggen åt Gud och vända sig till Djävulen.
Gud ger oss teologiskt en hoppets dygd. Vi uttrycker hoppets handling när vi säger ”I förtröstan på Din oändliga godhet och Dina löften i hopp om det eviga livet.” Om jag fullgör min del kommer Han att fullgöra sin.
”Jag hoppas uppnå det eviga livet.” Med andra ord, om jag fullgör min del, kommer Gud att göra sin. Han kommer att hålla sitt löfte. Han kommer att föra mig till Himmelen.
Om vi antar hans policy. Om vi gör den till en del av vår natur. Om vi lever efter den. Om vi håller fast vid den, kommer vi till Himmelen när vi dör. Vi kommer att förverkliga Guds plan med oss – Gud vilja för oss.
Och nu till – låt oss kalla det en bonus. Eller en extra belöning som Gud ger oss när vi ger vår tro och lydnad till hundra procent. Denna bonus, denna extra belöning som Han ger oss, är att vi inte fruktar döden. Vi kommer inte att vara rädda att dö!!!!! Vi kommer att se döden som den verkligen är.
Som den Helige Paulus säger i Filipperbrevet 1:21:
”Att dö är en vinning.”
Vi kommer verkligen att välkomna döden. Vi kommer att se döden som Gud ser den. Så som vi kommer att se den sedan vi genomgått den. Och vi kommer även att längta efter att få se den som den är. Vi kommer att trängta efter den.
Här finns ännu en välsignelse: ”Vi kommer att kunna recitera de underbart vackra psalmer som talar om vår längtan efter döden – utan att vi blir hycklare. Utan lögner.
Faktiskt, tills vi når sanningen, den fulla sanningen, engagemanget, kan vi verkligen inte be de vackra psaltarbönerna utan att ljuga, den ena efter den andra.
Låt oss lyssna på några av dessa vackra, meningsfulla, varmhjärtade böner. Kom nu ihåg:
Vi måste mena vad vi säger.
**********
PS. 42:1-3 ”Så som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till Dig, o Gud. Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma, när får jag träda fram inför Gud?
PS 63:2 ”Gud, min Gud, Dig söker jag, min själ törstar efter Dig, min kropp längtar efter Dig, som ett kargt och uttorkat land.”
Ps 84:3-4 ”Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar. Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.”
Ps 55:7 ”Om jag ändå hade duvans vingar! Då flög jag bort för att finna ett bo.”
Ps 73:26 ”Min kropp och mitt mod må svika.”
Ps 118:19 ”Öppna för mig rättfärdighetens portar! Jag vill gå in och tacka Herren.”
Ps 84:11 ”En dag på dina förgårdar är bättre än tusen dagar därhemma.”
Ps 27:4 ”Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att får vara i Herrens hus varje dag i mitt liv.”
*********
När jag ber dessa inspirerande böner, ber jag hela tiden om att få dö. Så, om jag inte vill dö, måste jag sluta be dem. Annars uttalar jag lögner – den ena efter den andra.
Eller: det finns en annan utväg. Innan jag börjar be dem, kan jag exempelvis säga: ”När jag uttalar dessa ord ur Psaltaren, menar jag det inte. Jag citerar bara psalmisten. De är inte mina ord. Jag bara citerar psalmisten. De är inte mina ord. Och jag håller inte alls med.”
Men det skulle vara ytterlig nonsens
Rationella människor säger inte sådana saker.
När allt kommer omkring, Himmelen är vårt sanna hem. Världen här nere, även om den har många vackra ting: glädje, njutningar – i jämförelse med himmelen – kommer den som en förfärligt fattig tvåa! Den är verkligen i Guds plan ett ställe för prövning. Och – alltsedan ursynden – ett ställe i exil, en tårarnas dal. Den har alltid sjukdom, lidande, sorg och ledsnad i sitt släptåg. Värre än det, det är ett ont ställe, ett ställe fullt med synd, eller elakhet och elände.
Det är bara sunt förnuft att vilja bort ifrån detta onda. För ont är det. Och vi måste alltid vilja komma bort från det onda. Och det betyder vi måste vilja komma till Himmelen.
Och låt oss inte missa denna talande poäng: Så länge vi är i denna värld, är vi i syndens farozon! Att förolämpa Gud. Att göra någonting som är emot Guds Vilja. Att luras iväg från Gud av Satan, som Adam och Eva lurades iväg från Honom.
Ja, Så länge vi befinner oss i denna värld löper vi faran att komma till Helvetet.
Och vilken outsäglig fara det är!
Men vi kan undkomma denna fara genom att vi kommer till Himmelen. Låt oss då gå: och vid det första ögonblick som vi kan övertyga Gud att ta emot oss.
Som vi sade ovan, vi ber i psalmerna att längta efter Gud: efter Himmelen. Därför att Himmelen är vårt hem. Och vi blir inte helt lyckliga förrän vi kommer dit.
Men hur inkonsekventa är vi inte. Till exempel: När doktorn talar om för oss att vi har en obotlig sjukdom: att våra dagar är räknade, vänder vi om och springer åt andra hållet, skrikande och gråtande. Egentligen säger vi: ”Jag tar tillbaka allt jag sade i psalmerna, dessa böner som jag älskar så mycket. Jag längtar och törstar inte efter Dig som jag sade i psalmerna, i mina böner. Nej Jag tar tillbaka allt. Jag längtar inte efter Dig såsom hjorten efter vattenkällan.”
Ja, när doktorn säger att vi har en dödlig sjukdom, går vi hur långt som helst för att undvika döden. Vi spenderar hur mycket pengar som helst på specialister, sjukhus och mediciner, tuber och ledningar och maskiner. Vi reser tusentals mil till Helgonens Vallfartskyrkor i bön och i hopp om ett mirakel i försök att avvärja döden.
FÖRSÖK ATT UNDVIKA HIMMELEN
Det är löjligt! Det är oförnuftigt!
Om jag inte vill dö, är mitt läge så oförnuftigt såsom det följande: Antag att jag är sjuk. Jag lider av mycket värk och många smärtor, och min olycka är stor. En doktor säger till mig att han kommer att göra mig frisk på momangen. Men jag säger: ”Nej, jag vill inte bli frisk. Jag vill förbli sjuk. Jag vill fortsätta att ha ont, behålla smärtorna och lidandet. Jag vill stanna kvar i min olycka.”
Om jag inte vill dö antar jag precis denna attityd. Och det är oförnuftigt.
Vi vill alla känna oss trygga. Åtminstone vill jag det. Jag vill känna mig fri från fruktan, från oro. Bara då kan jag finna sann ro, fullkomligt lugn.
Men så länge jag befinner mig i denna värld finns rädslan, oron, att jag kanske inte klarar att komma till Himlen. Och det enda sättet att bli fri från denna rädsla, denna oro, är att komma till Himlen. Och det enda sättet att komma till Himlen är att dö. Det finns inget annat sätt. Så jag måste dö. Det är det enda förnuftiga.
Den Helige Paulus talar om dessa frågor i sitt brev till Filippinerna: 2:12. Detta innebär med enkla ord, vi kan inte slappna av. Vi kan inte vara lugna: Vi kan inte vila så länge som vi är här nere. Här är hans ord: ”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.”
Hur kan vi slappna av? Hur kan vi vara lugna? Hur kan vi vila, när vi arbetar med ”fruktan och bävan”? Ändå, vi måste göra detta, arbeta med fruktan och bävan. Dessa är Guds ord, som den Helige Paulus har givit oss i sitt brev till Filippinerna.
En sista tanke: När jag har ett arbete att utföra är jag inte helt och hållet lugn, inte helt i vila tills jag fått mitt arbete utfört, få det färdigt, få det överstökat och bort. Jag tycker inte om att ha någonting hängande över mig: icke avslutat, ofullständigt. Det stör min vila och mitt lugn.
Men Gud gav mig arbetet att sträva efter att komma till Himmelen. Detta omfattar naturligtvis de plikter som hör samman med min kallelse och som finns på min utlagda väg. Men vad detta än är, låt oss få jobbet gjort. Låt oss börja vår väg till Himmelen. Då är mitt jobb gjort. Då har jag uppnått det mål för vilket jag är skapad.
Då – bara då – kan jag slappna av, vila och glädja mig åt en fullkomlig lycka som Gud har förberett åt mig. Den lycka som min själ, min verkliga natur hungrar och törstar efter, längtar efter, och måste uppnå för att Guds vilja skall ske med mig, Guds plan för mig skall förverkligas.
Därför kommer min dödsdag att vara – (och även den viktigaste), den mest spännande dagen i mitt liv.
Därför kan den inte komma för snart.
Så, Herre, låt den komma så snart som Din Heliga Vilja för mig tillåter.
I sanning, Käre Herre, därför
”Så som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till Dig, o Gud. Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma, när får jag träda fram inför Gud?”
Efter 70 år i världen och 40 år som präst
sammanställdes ovanstående
av Fader Paul Thomas i Altoona-Johnstons Stift
Ave Maria Publikationer
Gråbröderna (Conventualfranciskanerna)
Rosenkransåret 2003