Vår Moder av Den Goda Framgången
(Nuestra Senora del Buen Suceso)

Novena: 24 januari – 1 februari. Festdag: 2 februari

Profetia och Hopp

”Du Stjärna över mitt dödliga livs stormiga hav, må ditt ljus lysa över mig att jag inte kommer bort från den stig som leder mig till Himmelen!”
Ur Moder Mariannas testamente

Omkring trehundra år före uppenbarelserna i Fatima år 1917 visar sig Guds Moder för en Conceptionistsyster i Quito. Budskapen handlar om vår tid: prästerskapets avfall från tron, tron som släcks i de kristnas liv, sammansvärjningar mot Kyrkan och Satans tid av grepp om människors liv. Marias ord är varningar, som tyvärr har visat sig vara alltför sanna. Vi kan bara tänka på de tusentals präster som lämnade sitt ämbete på slutet av 60-talet och under hela 70-talet. För att inte glömma alla de miljontals lekmän som mer eller mindre medvetet lämnar Kyrkan och trosutövningen. Alla skandaler som skakar Kyrkan under den senaste tiden är bara tecken på vår samtida Kyrkas stora inre kris.

Marias titel av ”den goda framgången” förstod man ursprungligen (1600-talet) som Marias beskydd för det ofödda barnet, från befruktningen till födseln och för den blivande mamman som bad om Marias hjälp. D.v.s. barnet som beskyddas och utvecklas väl under Marias moderliga omsorg. Naturligtvis är en sådan titel förankrad i Marias egen graviditet då hon bar på Guds Människoblivna Ord. Titeln har sitt ursprung hos Konceptionist kongregationen (konception=avlelse. Syftar på Marias egen obefläckade avlelse. En franciskansk systrakongregation) och vid närmare eftertanke är det inte att undra över om Maria uppenbarade sig just för en syster från denna kongregation för att understryka sin egen roll som beskyddare för Kyrkans utveckling och liv, Kyrkan som Kristi mystiska kropp. Senare breddades förståelsen av titeln ”god framgång” till att gälla allt som gäller den kristne, kvinna som man. Man kan även förstå det i en djupare mening: från och med uppenbarelserna i Quito på 1600-talet kom Guds Moder för att ge liv åt en ny epok för sin ära, en Mariansk tid som skulle blomma i s.k. modern tid. Den ”goda framgången” talar därför till oss om Marias beskydd som hon skulle ge åt Kyrkan i oroliga tider och för ett framgångsrikt grundande av en epok som ska komma. Det är alltså en titel som talar om framtiden.

Statyn av Vår Moder av den Goda Framgången tillverkades mirakulöst av Ärkeänglarna Mikael, Gabriel och Rafael samt den Helige Franciskus år 1611. På Guds Moders begäran placerades statyn på priorinnans plats i koret i Den Obefläckade Avlelsens Kloster, Quito. Statyn skulle inte bara vara ett tecken på Marias beskydd av klostret och systrarna, utan framför allt en tröst och uppmuntran för de troende under vårt århundrade.

Budskapen och profetiorna kommer till oss genom Moder Mariana de Jesus Torres (1563-1635). Vid tretton års ålder lämnade hon Spanien för att komma till den nya världen och vara behjälplig i grundandet av det nya klostret. Guds Moder utvalde denna fromma syster för att berätta om de beklagliga tider som skulle komma när villoläror skulle råda, omoral och ogudaktiga sedvänjor tillhöra vardagen och trons ljus skulle i det närmaste vara utsläckt! Moder Mariana blev ombedd av Guds Moder att bli ett gottgörelseoffer för alla dessa vanhelgelser, hädelser och missbruk och för att tillskynda den triumferande upprättelsens dag för Kyrkan. På ett särskilt sätt är därför Moder Marianas kallelse förbunden med vår tids andliga och moraliska kris, som få av oss skulle förneka att vi upplever i dag.

Två betydelsefulla punkter i innehållet binder samman uppenbarelserna i Quito med Fatima:
- Maria uppmanar i båda uppenbarelserna till bön och offer som gottgörelse för alla brott och överträdelser i vår tid.
- I båda uppenbarelserna försäkrar oss Guds Moder om sitt ingripande i rätt tid och hennes seger.
Profetiorna som Maria ger Moder Marianna angående 20 århundradet talar om den djupa kris som ska prägla både Kyrkan och samhället. Maria varnar för att:
- Sakramenten både kommer att missbrukas och överges,
- Det kommer en kris i kallelser, få kommer att vilja svara på kallelsen till ordensliv och prästämbete, pga. dålig fostran i katolska skolor och i kloster. Många kommer också att överge sin kallelse.
- Omoral i alla former, särskilt okyskheten kommer att fylla samhället likt en översvämning av orent vatten så att det inte kommer att finnas många ”jungfrusjälar” kvar.
- Ett flertal gånger talade Maria om den kris som Kyrkan och prästerskapet (både sekular- och ordenspräster) kommer att genomgå.

Budskapet från Vår Moder av den Goda Framgången är också ett budskap om hopp. Hon lovar oss sin förbön i varje stund ”när den Onde tycks triumferande och auktoriteter missbrukar sin makt då är min timma inne, när jag, på ett underbart sätt, ska slå ner alla stolta och trampa Satan under mina fötter och slunga honom ner i avgrunden.” Detta är ett budskap som helt och fullt går i samklang med budskapet i Fatima år 1917: ”Och till sist ska mitt Obefläckade Hjärta triumfera.”

Devotionen till Vår Fru av den Goda Framgången är inte ny. Sedan 1600-talet är den godkänd och uppmuntrad av Kyrkans rättmätiga auktoritet i Equador. Guds Moder själv lovade ”tröst och att bevara i tron de trogna själar” som vördade henne under denna titel i de kommande tiderna, d.v.s. under vår tid.

Moder Mariana de Jesus Torres
En Offersjäl för vår tid

Den 2 februari 1634 bad Moder Mariana vid midnatt i klosterkapellet. På Guds Moders uppdrag hade hon sagt ja till att bli en offersjäl för Kyrkan under vår tid. Maria uppenbarade sig för henne denna natt och berättade att Mariana skulle avsluta sitt jordeliv om ett år och profeterade samtidigt om att Marianas nådegåvor och hennes klosters storhet skulle avslöjas för världen på slutet av 1900-talet. Detta besannades då klostret med dess stora skatt, den undergörande Mariastatyn och Moder Marianas intakta kropp, egentligen inte blev kända utanför Quito förrän i slutet på 1900-talet. Det är bara för cirka tjugo år sedan som pilgrimsfärder från när och fjärran började organiseras till Vår Fru av den Goda Framgången.

Under det år Moder Mariana hade kvar att leva uppenbarade Herren själv att:
- ”Dogmen om den Obefläckade Avlelsen kommer att proklameras under en tid då Kyrkan är hårt angripen.”
- De Gudsvigdas själar, så kära för Jesu Hjärta, kommer att driva Herren att ”låta min Rättvisa falla över dessa mina älskade kloster och även över hela städer, när de som står mig så nära och tillhör mig förkastar min Ande genom att överge mig i tabernaklen. De ska knappast aldrig bry sig om att besöka mig vid tabernaklet, där jag lever av kärlek för dem, ja, även mer än för alla andra troende!”
- Oförsiktiga antagningar till ordenslivet och missbruk som ordens- och klosterföreståndare tillåter är kommuniteternas undergång. ”Kommuniteter där sådant sker kan bara räddas – så länge de existerar – till priset av mycken bot, förödmjukelser och daglig och väl grundad utövning av det vigda livets dygder av de ordensmedlemmar som är goda. Ve de förstörda medlemmar under de dåliga tider som ska komma! Gråt för deras skull och be att tiden av lidande i Kyrkan ska bli så kort som möjligt.”
- Herren varnade också för att straffet skulle bli hårt för de ordensmedlemmar som kastade bort så mycken nåd då de i sitt högmod och ärelystnad sökte efter inflytande och titlar i Kyrkan. Jesus gav också särskilt varningar för de ljumma: ”Om ni, och då särskilt präster och ordensfolk, kunde förstå hur sårad och förolämpad jag är av all denna kyla, likgiltighet, brist på förtroende och små invanda ofullkomligheter från dem som på ett så särskilt sätt tillhör mig… Men jag kommer inte att finna mig i detta. Medelmåttighet tolereras inte av mig! Jag kräver allt eller ingenting, enligt det föredöme jag själv har gett. För jag utgav mig själv till den sista blodsdroppen på Korset. Än mer, jag fortsätter att vara närvarande i tabernaklen under samma tak som så många gömda själar och måste utstå så många förhatliga gudlösa gärningar och helgerån! För jag vet allt som sker i mitt Sakramentala liv!... Ve dessa själar!”

Moder Mariana, som fick uppdraget att skriva ner allt hon hörde av Herren och Guds Moder, bad Maria att hon själv fick förbli anonym. Guds Moder intygade att både Moder Mariana och devotionen till Maria av den Goda Framgången skulle förbli dold i över trehundra år. Mariana Francisca föddes i Viscaya provinsen i Spanien år 1563, som det första barnet till Diego Cadiz och Maria Berriochoa Alvrez. Redan som barn kunde man märka att hon var dragen till ett andligt liv. I stället för att leka med andra barn gick hon till kyrkan och bad inför Sakramentet. Hennes biktfader, en franciskan, tillät henne att ta emot sin första Heliga Kommunion vid nio års ålder. Vanligtvis ägde detta rum vid tretton, fjorton år. Första Kommunionen ägde rum på Immaculatahögtiden år 1578. Mariana svimmade efter att ha tagit emot Kommunionen. Under Marianas extas förklarade Guds Moder för henne hur stort löftet om jungfrulighet är. Guds Moder berättade för Mariana att hon var kallad till att bli nunna i den Obefläckade Avlelsens Kloster i den Nya Världen. Mariana accepterade fullständigt och förblev trogen hela sitt liv att leva helt och fullt för Herren. År 1577, när Mariana var endast tretton år gammal, lämnade hon Spanien tillsammans med sin släkting Moder Maria de Jesus Taboada och fyra andra nunnor för att grunda ett kloster i San Francisco de Quito, Equador. Herren själv uppmanade Mariana att lämna sin familj och sitt fosterland: ”Inre styrka och mod kommer inte att saknas dig. Jag vill att du alltid ska vara beredd att utföra min vilja.”

En fruktansvärd storm blåste upp på havet och hela fartyget riskerade att förlisa. Under stormen hörde Moder Maria och den unga Mariana en faslig röst som sa: ”Jag ska inte tillåta att detta kloster grundas. Jag ska inte låta det ha någon framgång och jag ska absolut inte låta detta verk pågå till tidens slut och jag ska förfölja denna mission oupphörligen!” De tyckte att de såg ett ohyggligt odjur i vattnet. Men skriket försvann och vågorna lugnade sig. Endast de två jungfrurna förstod varför stormen upphörde så plötsligt för de hade sett den Heliga Jungfrun med Jesusbarnet på sin högra arm. Det Gudomliga Barnet hade ett svärd och Han förgjorde odjuret. För att föreviga minnet av denna övernaturliga händelse då Herren med sin Moder beskyddade missionen att grunda klostret, lät Moder Mariana senare tillverka ett runt skapular med bilden av Jungfrun med Barnet som besegrar odjuret. Än idag bär Konseptionssystrarna i Quito denna bild på sin dräkt. När stormen lagt sig såg Mariana framför sig allt det hat som Satan hade för det blivande klostret och det som systrarna där skulle få genomlida. Hon såg också alla de trogna ordensmedlemmarna som skulle få klostret att blomstra samtidigt som hon såg de otrogna systrarna, som skulle misslyckas att leva upp till sin kallelse.
Man anser att det var just under denna resa till det Nya Landet som Mariana fick profetians gåva.

Alltsedan sin första Heliga Kommunion brann Mariana av iver att få ge Jesus gottgörelse och offer för Kyrkans väl. Herren själv gav instruktioner om vilka botövningar Moder Mariana skulle utöva under sin lediga tid i kommunitetslivet. Den stränga disciplin, offer, fastor och böner, som hon enligt Herren skulle skriva ner i sin dagbok, tycks orimliga för dagens människor. Vår tid ser ju lidandet som något som ska undvikas eller uthärdas på ett så lindrigt sätt som möjligt. För den kristna andligheten är lidandet Kristi egen väg och vår konungsliga väg till den största föreningen med Kristus, om inte den enda vägen!
För Moder Mariana var allt lidande, fysiskt och andligt, det inre lidandet och det som andra människor tillfogar oss välkommet i lika stor grad. Hon var medveten om det oändliga värde det uppoffrade lidandet har i frälsningsverket. Hur mycket bortkastat lidande har vi inte t.ex. på våra sjukhus när de sjuka inte förenar sina lidanden med Kristi lidande. Hur många själar skulle inte få del av detta frälsningsbringande försoningsoffer… Guds Moder säger ju i Fatimauppenbarelserna år 1917: ”Hur många själar går inte förlorade för att ingen ber och offrar för dem!”

Systrarna, utom några av dem, beundrade Moder Mariana för att hon troget levde ordensregeln och utövade dygderna. De vrånga systrarna var förblindade av avund. Moder Mariana led i tysthet allt förtal och olika slags förföljelse utan att försvara sig eller ge igen. Hon utgöt sitt hjärta endast för sin Himmelske Brudgum när hon låg på knä framför tabernaklet. År 1582 fick Moder Mariana en dag se tabernakeldörren öppna sig och Kristus själv visade sig lidanden som Han var på Golgota. Den Sörjande Modern stod vid Jesu fötter och grät tårar som liknade pärlor. Moder Mariana frågade henne: ”Goda Moder, är det jag som är skyldig till din sorg?”
Guds Moder svarade: ”Nej, det är inte du, utan denna brottsliga värld.” För Herren började då dödskampen och Moder Mariana hörde den Evige Fadern säga: ”Straffet ska komma över 19- och 20-hundratalet.” Hon fick då veta allt som skulle ske under vår tid. Den Heliga Jungfrun fortsatte: ”Min dotter, vill du bli ett offer för folket under denna tid?” Moder Mariana svarade ja och genast överfördes svärden från den döende Kristus och kördes in i Moder Marianas hjärta. Hon föll död ner på marken av de våldsamma smärtorna.

Enligt ett flertal vittnesbörd var Moder Mariana verkligen död. Men de flesta systrarna i klostret var så bestörta över att förlora en så kär medsyster alldeles för tidigt, att de helhjärtat vädjade Herren att ge henne tillbaka till dem.
Moder Marianas själ fick erfara hur hon kom inför Guds Domstol. Hon blev erbjuden den plats som var förberedd för de heliga. Herren erbjöd henne att välja mellan två kronor: den odödliga ärans obeskrivligt undersköna krona eller kronan av törnen och vita liljor. Moder Mariana förstod att om hon valde den första kronan skulle hon få stanna kvar i Himmelens glädje och om hon valde den senare skulle hon återvända till liv på jorden och dess lidande. Naturligtvis ville hon stanna kvar i den oändliga glädjen och under detta svåra val kom Guds Moder fram till henne och sade: ”Min dotter, jag lämnade Himmelens härlighet för att beskydda mina barn på jorden. Jag vill att du efterliknar mig i detta och återvänder till livet på jorden, för ditt liv är verkligen nödvändigt för min Konceptionistkongregation. Ve dem som kommer att leva under nittonhundratalet och på tvåtusentalet! Om det redan i Equador, som är så skyldigt inför Gud, inte finns själar som med sina liv av självförnekelse och offer mildrar den Gudomliga Rättvisan, kommer eld att falla ner från himlen likt regn. Genom denna eld kommer invånarna att förgås och Quitos jord ska renas. Men intill jordens slut kommer en offersjäl att bo i detta kloster, och likt dig, mildra och lugna den Gudomliga Rättvisan.”
Moder Mariana blev mycket tröstad av Guds Moders löfte om att det alltid skulle finnas en offersjäl i hennes kloster. Hon vaknade upp till liv och fann systrar och franciskapatrar som vägrat lämna hennes kropp och som bad ivrigt för hennes återvändande.

Väl tillbaka till det ordinarie klosterlivet ägnade Moder Mariana sig åt olika sysslor. Hon var klostrets ekonom, försångare i koret och novismästarinna. Eftersom Gud gett henne gåvan att läsa själar, var hon en utmärkt ledsagare för de som började sin klosterkallelse. Hon korrigerade alltid fel och ofullkomligheter med stor kärlek. Moder Mariana krävde att man skulle följa regeln och konstitutionerna in i minsta detalj och hon insisterade att noviserna skulle gå upp klockan fyra på morgonen för att be Den Heliga Jungfruns Lilla Officium. Hon varnade kommuniteten för de svåra tider som skulle komma över klostret då man upphörde att be detta officium. Djävulen skulle göra allt han kunde för att få systrarna att upphöra med denna bön.

Under sin tid som novismästarinna fick Moder Mariana ta emot stigmatasåren i själen. Efter denna händelse blev hon så gott som orörlig. Endast ögon och mun kunde röra sig. Samtidigt försvann all inre tröst och hon kom in i själens dunkla natt av prövning, lidande och en intensiv andlig övergivenhet. Den Onde uppenbarade sig för henne i form av en orm och försökte föra henne in i förtvivlan genom att intala henne att hennes liv bara varit en stor illusion och lögn. Moder Mariana fick nu lida utan hjälp, ja, hon kände sig till och med övergiven av Guds Moder, som stått hennes så nära. Men på Herrens Frambärandes Fest den 2 februari 1588, efter ett år av denna svåra övergivenhet, uppenbarade sig Guds Moder för att skingra Marianas inre mörker och köra iväg den Onde.

Efter några veckors inre lugn och ro blev Moder Mariana åter svårt fysiskt sjuk. Långfredagen, klockan halv fyra, omgiven av sina gråtande medsystrar, öppnade Moder Mariana sina ögon och såg upp mot himlen, såg på krucifixet, tryckte det mot sitt hjärta och dog. På priorinnans order fördes Moder Marianas döda kropp ner i kyrkan för att kunna hälsas i tre dagar av folket i Quito. Stora folkmassor strömmade till för att ge sin sista hälsning till sin ”beskyddande ängel”. Begravningen var planerad att äga rum på Annandag påsk (den s.k. ”Uppståndelseängelns Måndag”). När de sörjande systrarna kom upp i övre koret klockan fyra på måndagens morgon för att be Det Lilla Officiet fick de se Moder Mariana be som vanligt. Alla flydde koret i skräck! Moder Mariana hade blivit uppväckt från de döda en andra gång. Denna gång skulle hon få fortsätta sitt hårda liv av botgöring och ständig bön i ytterligare fyrtiosju år till sin död år 1636.
Då hon blev utfrågad av sin biktfader och priorinnan angående sitt återvändande till livet den andra gången svarade Moder Mariana att Guds Moder hade satt hennes själ i ett slags rening och att hon hade lidit en mystisk skärseld som varade till klockan tre söndag morgon, samma tid som Kristus själv hade uppstått. Herren hade sedan tagit Moder Marianas själ och återförenat den med kroppen, som blivit helt återställd från all sjukdom och svaghet. Moder Mariana hade förstått att Gud återställt henne till livet för att hon skulle få se hur ljuvt och förtjänstfullt det är uthärda lidanden i Kristi efterföljd och att bli förenad med Honom i offret för den framtida Kyrkan.
Detta var förberedelsen för Moder Mariana för att kunna ta emot uppenbarelserna om Guds Moder av den Goda Framgången.

Den Första Uppenbarelsen av Vår Moder av den Goda Framgången

Efter den första priorinnans död år 1593 blev Moder Mariana de Jesus Torres vald till priorinna vid trettio års ålder. Det var en svår tid i samhället. Kolonisationen av det nya landet hade lidit av lycksökare. Lycksökarnas girighet efter rikedom gav naturligtvis de infödda en orsak till uppror. Denna anda av uppror spred sig också i det kyrkliga livet. Spanien hade skickat iväg i mission många odiciplinerade präster och bröder till kolonierna. I stället för att omvända sig strävade de endast efter att förmildra regler och föreskrifter för det Gudsvigda livet. Kyrkan och landet hade stort behov av heroiska själar som praktiserade dygderna och var villiga till offer. Dessa själar skulle stå som skydd inför den Gudomliga Rättvisan. Guds Moder av den Goda Framgången uppenbarade för Moder Mariana att hon inte skulle kunna hålla bort hennes Gudomlige Sons hand om det inte var för dessa heliga själar och Quito hade jämnats med marken. Detta är den upphöjda roll som de dolda botgörande själarna har, enligt Guds Moders undervisning. Det är de som lugnar den Gudomliga Rättvisan genom sina ödmjuka offer och att rätta sig efter den Gudomliga Viljan.

Upprorets anda trängde även in i Konceptionssystrarnas kloster genom en syster från Equador, känd till eftervärlden endast som La Capitana (ledaren). Denna syster skulle leda allt fler av de infödda systrarna till uppror mot det strikta livet i försakelse och botgöring. I hemlighet konspirerade hon med en släkting som var präst att ta bort franciskanpatrarnas andliga ledarskap för klostret och ställa det direkt under biskopen. Biskopen Luis Lòpez de Solis, en augustinerpräst, var en mycket helig man men då han ofta var frånvarande leddes sakfrågan om systraklostren av generalvikarien, som trodde på de falska anklagelserna mot Moder Mariana. Sammansvärjningen i klostret mot den strikta observansen började sprida sig bland systrarna i klostret.

Första Visionen:
Guds Moders Roll inför den Gudomliga Rättvisan

Inför denna olydnad hos flertalet systrar och hotet att skilja franciskanpatrarnas andliga ledning från systrarna låg Moder Mariana raklång på golvet i övre koret i bön inför Sakramentet på morgonen den 2 februari 1594, Herrens Frambärande i Templets Fest. Plötsligt kände hon någons närvaro och hörde att man kallade henne vid namn. När Moder Mariana stod upp såg hon den vackraste kvinna hon någonsin hade sett med Jesusbarnet på vänster arm och en gyllene stav med ädelstenar i högra handen. Damen sade: ”Jag är Maria av den Goda Framgången, Himmelens och jordens Drottning. Det är för att du är en from själ som älskar Gud och Hans Moder som jag talar till dig nu. Jag har kommit från Himmelen för att trösta din oroliga själ.” Guds Moder berättade för Moder Mariana att hon höll Jesusbarnet på vänster arm för att med sin högra hand kunna hålla tillbaka den Gudomliga Rättvisans arm, ”som alltid är redo att straffa denna olycksaliga och brottsliga värld.” I sin högra hand höll Guds Moder en abbedissekräkla, för hon själv ville leda klostret som priorinna och moder. Guds Moders ledarskap skulle bli än nödvändigare efter det att franciskanerna var frånkopplade klostrets andliga ledning. Detta skulle ske mycket snart, fick Moder Mariana veta av Guds Moder. ”Med denna nya ordning ska Satan börja försöka bryta ner Guds verk. Detta ska han göra med de otacksamma systrarna som redskap. Men den Onde kommer inte att lyckas, för jag är Segrarnas Drottning och den Goda Framgångens Moder. Under denna titel vill jag bli känd genom tiderna för det beskydd som jag ger mitt kloster och dess invånare.” Guds Moder lovade sedan Moder Mariana att det alltid skulle finnas fördolda, heliga och heroiska själar inom detta klosters murar. Dessa systrar skulle få lida förföljelser och förtal till och med inom kommunitetslivet. Guds Moder varnade också för alla de lidanden som väntade Moder Mariana. För att ge henne styrka lade Guds Moder sitt Gudomliga Barn i den överlyckliga systerns armar. Moder Mariana tryckte Barnet mot sitt hjärta och kände inom sig en stark beredvillighet till lidande.

Kort efter denna vision fråntogs Moder Mariana sitt ledarskap som priorinna i klostret och man valde Moder Magdalena de Jesus Valenzuela. De upproriska systrarna påverkade den nya priorinnan att ta bort den strikta tystnaden och fullkomliga observansen av regeln. När Moder Mariana försökte övertala den nya priorinnan om faran i dessa förändringar, anklagade några illasinnade systrar henne för olydnad. På generalvikariens order fråntogs Moder Mariana rätten att bära slöja och sattes i klostrets fängelse. Slutligen hamnade alla de grundande mödrarna samt några infödda systrar i fängelset, då de gett sitt helhjärtade stöd till Moder Mariana. Slutligen var det tjugofem systrar som satt inlåsta i det mörka fängelset. Men från fängelset hördes bara böner och hymner. Samtliga inlåsta systrar fick visioner under sin fängelsetid. Moder Mariana själv såg den Korsfäste Herren under dödskampen på Golgota bland dem som hånade och föraktade Honom. Moder Francisca av Änglarna såg den Serafiske Fadern Franciskus som i sin ilska gick omkring i klostret och sköt pilar till höger och vänster. En pil trängde in i hjärtat på en av de ondskefulla systrarna. I samma stund som Moder Francisca såg visionen dog systern, utan att någon förstod dödsorsaken. Den Helige Franciskus talade om för Moder Francisca att det var den systern som orsakat att franciskanbröderna blev skiljda från sitt uppdrag att andligen leda detta kloster. Moder Anna av Avlelsen såg Guds Moder släcka evighetslampan. Hon förklarade att det sanna ordenslivet ska släckas ut i några av systrarna, men att det snart skulle tändas igen och dess ljus brinna genom århundraden. Orsaken till räddningen av klostret var att det var utvalt för att lugna och gottgöra den Gudomliga Rättvisan för alla de synder som begicks i Quito. När en av de upproriska systrarna gick till kyrkan dagen därpå såg hon att evighetslampan var släckt och det var omöjligt för henne att tända den hur mycket hon än försökte. Dagen därpå var evighetslampan tänd igen!
Moder Lucia av Korset fick se och beundra mysteriet om Jesu Heliga Hjärtas kärlek. Hon såg det Dyrbara Blodet som rann från Jesu Hjärta och hörde Jesu röst säga: ”I detta hav av Blod vill mitt Hjärta rena alla de skyldiga som kommer till mig med ångerfyllt hjärta.”
Moder Magdalena av den Helige Johannes såg den älskade aposteln Johannes som berättade att en av de hemligheter han fick veta då han lutade sig mot Herren bröst var de helgerån som Sakramentet skulle utsättas för. Aposteln Johannes förutsade det ohyggliga brott som skulle äga rum i Riobamba (centrala Equador). Denna profetia uppfylldes mer än två århundraden senare då soldater tågade in i Sankt Filippus kyrka, mördade Jesuitprästen Moscoso och öppnade tabernaklet för att slänga hostiorna på golvet och trampa på dem. Moder Magdalena såg Pater Moscosos själ, en av Eukaristins martyrer, komma till Himmelen även före det att soldaterna hunnit skända Jesuitprästens kropp.
(År 1900 grundade Moder Francisca av de Heliga Såren en kongregation, Maria Immaculatas franciskansystrar, som en nationell gottgörelse för detta mord och helgerån).

Andra Visionen:
Undervisning och Profetior

Den 16 januari 1599 under den tredje perioden av fångenskap för Moder Mariana uppenbarade sig Guds Moder som den Goda Framgångens Moder igen. Hon berättade att dessa lidanden var en gåva från Gud till Mariana och hennes medsystrar. För med dessa uppoffrade lidanden kunde systrarna hålla tillbaka Guds vrede från ”att släppa lös hemska straff över detta otacksamma land. Så många dolda brott har begåtts av dess invånare! Och det är just för denna orsaks skull som detta kloster blivit grundat: att ge gottgörelse och avvärja Guds vrede att slå ner alla dem som förolämpar Honom och inte erkänner Honom… Vilken sorg är det inte att se de lärdas okunnighet och människors dårskap då de inte förstår att Gud har fördolda planer med alla sina verk! Kom ihåg profeten som säger: ’hur underbara är inte Dina verk, Herre!’ Var övertygad om denna sanning. Lär dina medsystrar – både de som finns nu och som ska komma – att de ska älska sin gudomliga kallelse. Uppenbara för dem den underbara arvedel som Gud och jag har förberett för våra arvingar, de som tillhör oss på ett särskilt sätt.”

Sedan började Guds Moder förutsäga vad som skulle hända i landet och med klostret: ”Snart kommer denna koloni att bli en självständig republik, vid namn Equador. Den nya republiken kommer att behöva många heroiska själar som uppehåller landet inför många offentliga och mer fördolda olyckor. I detta kloster kommer Gud alltid att finna sådana offersjälar, likt gömda violer. Quito skulle vara fördömt utan detta kloster… På 1800-talet kommer det att finnas en sant katolsk president, en man av karaktär som Herren vår Gud vill ge martyriers segerpalm just framför detta kloster. Han kommer att viga landet till min Sons Allraheligaste Hjärta och denna vigning kommer att upprätthålla den katolska tron under åren som följer. År som blir mycket svåra för den världsvida Kyrkan. Under denna tid kommer den ondskefulla sekten Frimurarna ta över styret av landet. Alla klosterkommuniteter kommer att förföljas, så även detta kloster.”
Mycket riktigt skulle Equador inte bara bli ett självständigt land utan också få en ”sant katolsk” president vid namn Gabriel Garcia Moreno (1821-75). Moreno vigde republiken till Jesu Heliga Hjärta år 1873. Den Salige Pius IX hyllade honom efter mordet med orden ”en martyrs död… ett offer för sin tro och kristna kärlek.”

På grund av det som ska komma, fortsatte Guds Moder, ”är det min Allraheligaste Sons vilja att du beställer en en staty av mig. Den ska se ut precis så som du ser mig nu och du ska placera den på priorinnans plats så att alla ser att jag styr detta kloster. I min högra hand ska priorinnestaven och klostrets nycklar läggas som ett tecken på att klostret är min egendom och på min auktoritet. På min vänstra arm ska mitt Gudomliga Barn sitta, så att de som ser statyn förstår hur mäktig jag är i att mildra den Gudomliga Rättvisan och att erhålla barmhärtighet och förlåtelse för varje syndare som kommer till mig med ångerfyllt hjärta. För jag är Barmhärtighetens Moder och i mig finns endast godhet och kärlek. Det andra motivet för att Barnet ska vara på min arm är att det ska vara ett tecken genom alla tider för alla mina döttrar i detta kloster att jag ger dem min Allraheligaste Son och deras Gud som en förebild för det Gudsvigda livets fullkomlighet. De ska komma till mig, för jag ska leda dem till Jesus.”
Guds Moder gav sedan Moder Mariana de exakta måtten för statyn genom att be systern ta av sig gördelrepet. Mariana höll i ena änden och placerade det vid Guds Moders fötter och Maria själv gav den andra änden till Jesusbarnet som i sin tur mätte upp ända till sin Moders huvud. Repet var för kort, men på ett mirakulöst sätt förlängdes det till Marias exakta längd. När Moder Mariana invände mot att hon aldrig skulle kunna få en staty så vacker att den liknade vad hon såg, lovade Guds Moder att den Helige Franciskus och Ärkeänglarna skulle förfärdiga statyn. Guds Moder lovade också att fångenskapen snart skulle sluta. Genast väckte Moder Mariana sina medsystrar för att be det Lilla Officiet.
Klockan tre på eftermiddagen dagen efter visionen fick systrarna i fängelset en vision. De såg en drake som sprutade eld mot klostret. Elden kunde dock inte komma in i koret eller i fängelset. Samtidigt fick de se den Helige Franciskus återigen med sina pilar. Han sköt mot draken, som skrek av smärta och försvann. Folket och övriga systrar i klostret erfor ett jordskalv. Moder Valenzuela, som tagit över styret av klostret efter det att Moder Mariana satts i fängelse, bestämde att saken hade gått för långt. Efter påtryckningar av ondskefulla systrar hade hon beordrat Moder Marians fängslande, men nu efteråt hade hon ångrat sitt handlande då hon insåg övriga systrars ondska mot de grundande mödrarna. Moder Valenzuela var av god familj, född i Quito. Hon hade goda intentioner, men var alltför lättrogen gentemot andra systrar som också var födda i landet. Nu tog hon mod till sig, utövade sitt inflytande och fick de oskyldiga fångarna befriade. Hon såg också till att Moder Mariana blev återinsatt som priorinna.

När biskopen förstått att han blivit lurad av illasinnade systrar beordrade han att ledaren La Capitana skulle låsas in för resten av sitt liv. I stället för att visa ånger förhärdades hon i ilska, bitterhet och hat. Ingen utom Moder Mariana vågade komma nära henne och på moderns vädjan slapp systern fängelset och vårdades i stället i sjukstugan. Moder Mariana själv fortsatte att vårda den ondskefulla systern, som i stället för ånger och ödmjukhet spottade och slängde saker på Moder Mariana. Modern förstod att det var det var fara för medsysterns frälsning och hon vädjade om nåd för den syster som gjort henne så mycket ont. Moder Mariana kunde ju läsa själar och förstod att det var den Ondes verk: uppror, hädelser, hat och misströstan kommer endast från honom. Medan hon bad inför Sakramentet för sin medsyster uppenbarade sig Herren som Han var när Han bad i Getsemane örtagård under sitt värsta lidande och ångest. Moder Mariana fick uppleva att det största inre lidandet för Jesu Heliga Hjärta var otacksamheten och likgiltigheten från de själar som Herren hade utvalt bland miljoner andra för att bli Hans brudar och tjänare. De var dessa utvalda Gudsvigda själar som sårade Honom mest. Kristus hade ju till och med valt att i Sakramentet bo under samma tak som sina präster, bröder och systrar. Herren är ju så ivrig att komma till sina utvalda att det endast räcker med att prästerna kallar på Honom i Konsekrationsorden.
På Moder Marianas förbön lovade Herren att La Capitana skulle räddas, men hon skulle få utstå sin reningsperiod ända till tidens slut. I gengäld behövde Moder Mariana lida på jorden under fem år det helvetets lidande som skulle ha drabbat den ondskefulla systern.
Trots att Moder Mariana visste genom Kyrkans lära vad det innebar att lida helvetets eld, obeskrivliga lidanden med alla sinnen och förlusten av den saliga visionen av Gud, så accepterade hon utbytet. Vid slutet av den ondskefulla systerns sjukdom fick hon omvändelsens nåd och levde sina resterande år i bot, bön och ödmjukhet. Hon dog ett år efter Moder Mariana.

De fem år som skulle följa för Moder Mariana kunde hon knappt själv beskriva. Hon såg och hörde de fördömdas ilska och förbannelser, fick utstå stanklukt, illamående, ständig värk i hela kroppen som efter tortyr etc. Men medveten om att medsysterns eviga liv stod på spel, upphörde hon aldrig att älska Herren under detta oerhörda lidande, utan tvärtom, var hon lycklig över att Herren hade detta förtroende för henne och att hennes lidande kunde ha ett sådant värde inför Gud. På slutet av de fem fruktansvärda åren kommenterade hon sin upplevelse för de andra grundande mödrarna, som hela tiden stött henne med sin förbön: ”Mina systrar, hur fruktansvärt är inte Helvetet! Inga mänskliga ord kan beskriva det!”

Det var året 1610 och Moder Mariana styrde återigen sin kommunitet som priorinna. Guds Moders röst hördes igen och denna gång klagade hon på att ingenting hade gjorts för att statyn skulle bli gjord och placerad på priorinnans säte i koret. Under sin sedvanliga bön inför Sakramentet tidigt på morgonen den 20 januari, fick Moder Mariana ett Himmelskt besök: Ärkeänglarna Mikael, Gabriel och Rafael visade sig för att ge henne mod och förbereda för Guds Moders besök. Sedan visade sig också Guds Moder med Jesusbarnet så som hon ville bli gestaltad i en staty. Nu visade Guds Moder alla de systrar som skulle gå förlorade under den tid klostret skulle existera. Vid denna syn blev Moder Mariana mycket förskräckt och ledsen, men Guds Moder påpekade att hon i stället skulle glädjas över alla de trogna själar som i självförnekelse och tystnad skulle praktisera heroiska dygder och fördold helighet i detta kloster. Det var dessa själar som staden och landet kan tacka för sin räddning!

Guds Moder vände nu uppmärksamheten mot det framtida samhället på 1800-, 1900-, och 2000-talet. Satan skulle få sådan makt över människor att perversitet härskade överallt. Guds Moder menade att Frimureriet hade stor del i denna synd. Det var särskilt barnen som skulle bli mål för de ondas planer. ”Stackars barnen under den tid som ska komma. Det kommer till och med att bli svårt för dem att bli döpta och konfirmerade. Genom personer med auktoritet kommer Djävulen att försöka utplåna och förstöra Biktens Sakrament… Samma sak kommer att hända med mottagandet av den Heliga Kommunionen. Vilken sorg är det inte för mig att uppenbara för dig dessa framtida helgerån – både offentliga och fördolda – som den Heliga Eukaristin kommer att bli utsatt för! I framtiden kommer många fiender till min Son Jesus Kristus, genom Djävulens inspiration, att stjäla konsekrerade Hostior från kyrkorna för att kunna vanhelga dem. Min Son kommer att se sig själv kastad till marken och trampad på av hädiska människor.”
Guds Moder lovade att särskilt beskydda de trogna själar i klostret som gav Herren gottgörelse för dessa förskräckliga synder och hädelser. Guds Moder uppmanade inte längre, utan beordrade att statyn skulle tillverkas utan dröjsmål, för snart skulle tider komma då illasinnade systrar skulle försvåra livet i klostret. Dessa systrar skulle skenbart vara dygdiga men i själva verket drivas av dålig iver. Mariastatyn behövdes då som synligt tecken på hennes närvaro och roll i klostret.

Guds Moder fortsatte sin profetia om vår tid: ”Jag sörjer över att de Sjukas Sakrament, som är så viktig för själen, kommer att bli allt mindre uppskattat. Många kommer att dö utan detta Sakrament – antingen på grund av familjens underlåtelse eller på grund av en falsk känslosamhet att försöka skydda den sjuke angående situationens allvar. Åter andra kommer, inspirerade av Djävulen, att opponera sig mot den Katolska Kyrkan. På detta sätt ska många själar bli utan all den nåd, tröst och styrka som de kunnat få för att klara övergången från jordelivet till evigheten… Vad gäller Äktenskapets Sakrament, som symboliserar Kristi förening med sin Kyrka, kommer detta att bli attackerat och förringat på det grövsta sätt. Frimurarna som kommer att stå bakom den världsliga makten, kommer att instifta lagar som gör det allt svårare att vara gift eller att erkänna Kyrklig vigsel och på så sätt förringa dess värde. Dessa ondskefulla människor ska göra allt för att uppmuntra till ett liv i synd och att barn blir födda utanför äktenskapet och inte blir döpta. Den kristna andan kommer gradvis att utsläckas i samhället tills det bara är korrumperade och sinliga vanor som härskar. Effekten av profan utbildning som inte erkänner fostran i den kristna tron ska ge sin frukt genom allt färre kallelser till prästämbetet och ordensliv… Prästämbetet kommer att bli föraktat och förringat… Djävulen kommer att göra allt han kan för att göra livet svårt för prästerna och att försöka på alla sätt få dem tvivla på sin kallelse. Den Onde kommer också att leda många präster till fördärvet genom dåliga vanor som i sin tur ska skandalisera de kristna. De dåliga kristna ska genom Djävulens manöver med många präster bli uppväckta med hat mot hela Kyrkan och hela prästerskapet. Denna till synes stora seger för Satan kommer att göra att många goda präster få utstå mycket lidande… I de olyckliga tider som ska komma kommer det sensuella att råda: njutningar av alla de slag ska snärja själar till att gå förlorade. Oskyldighet kommer knappast längre att finnas hos barn och en ödmjuk och kysk klädsel hos vuxna försvinner. I denna tragiska period av nöd i Kyrkan ska de som borde tala förbli tysta!”

Guds Moder fortsatte sin profetia: ”Du min kära dotter kommer att se detta från Himmelen. Där kan du inte längre lida av något, men dina medsystrar som ska leva då kommer att få utstå mycket lidande… Men de ska ta sin tillflykt till mig under titeln Vår Moder av den Goda Framgången, och jag befaller dig nu att låta tillverka denna staty för både framtida systrars och troendes skulle. De som ber till mig under denna titel ska få tröst och beskydd, för jag är Himmelens Drottning med många namn.”

Moder Mariana tvekade ändå att uppfylla Guds Moders befallning: hon fruktade vad biskopen skulle säga. Skulle han tro på hennes berättelse. Hon visste också att det fanns ett starkt motstånd mot statyer i det nykristna samhället, då man var rädd att det skulle påminna om den gamla hednareligionen. De infödda invånarna var starkt benägna att hänge sig åt avgudadyrkan om de fick statyer och Moder Mariana ville absolut inte uppmuntra till avgudadyrkan på något sätt. Hon utkämpade denna inre kamp mellan den 21 januari till 2 februari 1610.

Tidigt på morgonen den 2 februari bad Moder Mariana i övre koret och Guds Moder uppenbarade sig igen. Moder Mariana gav uttryck för sin ödmjuka ånger över att ha tvekat att uppfylla Guds Moders befallning. Återigen förklarade Guds Moder varför denna devotion till henne som Moder av den Goda Framgången var så viktig: ”…okyskhet, hädelse och helgerån kommer att härska i den tid av ogudaktighet som ska komma. Och de som borde tala kommer att förbli tysta!”
Moder Marian bad återigen Guds Moder att hon skulle få förbli anonym när budskapen spreds. Guds Moder lovade att dessa budskap och budbäraren skulle förbli fördolda intill slutet på 1900-talet (vilket också besannades!). Den fromma systern gick då till sin biktfader som i sin tur uppmanade henne att gå till biskopen. Biskopen uppmanade genast Moder Mariana att utföra det hon blivit befalld av Himmelen att göra.

Efter biskopens tillåtelse anlitade skulptören Francisco del Castillo, som fick tillåtelse att utföra sitt arbete i det övre koret. När det var dags för att färgsätta verket bestämde han sig för att åka till Europa för att finna de bästa färger man kan köpa. Skulptören lovade att komma tillbaka den 16 januari 1611. Natten före hans planerade återvändande bad Moder Mariana och systrarna ivrigt Guds Moder att uppfylla sitt löfte. Hon skulle ju själv se till att statyn blev så lik ”originalet”, dvs. henne själv, som möjligt. Tidigt nästa morgon den 17 januari kom Moder Mariana in i koret och såg hela kyrkan upplyst av himmelskt ljus. Tabernaklet var öppet och Moder Mariana fick se det sublima mysteriet: Guds Människoblivna Ord i Marias sköte. Hon insåg också de tre Gudomliga Personernas obeskrivliga och oändliga kärlek till Maria, där hon stod magnifikt upphöjd och strålande i all skönhet och helighet.
Ärkeänglarna Mikael, Gabriel och Rafael hyllade Himmelens Drottning. Ärkeängeln Mikael bugade och sa: ”Var hälsad Maria, du Allraheligaste, du Gud Faderns dotter.” Ärkeängeln Gabriel sa: ”Var hälsad Maria, du Allraheligaste, du Guds Sons Moder.” Ärkeängeln Rafael sa: ”Var hälsad Maria, du Allraheligaste, du den Helige Andes tempel och helgedom för den Allraheligaste Treenigheten.”
Genast efter dessa ord steg Ärkeänglarna upp till övre koret och avslutade arbetet med statyn. Den Helige Franciskus var också närvarande när Ärkeänglarna målade statyns ansikte. Han tog sitt vita rep och satte det runt statyns midja. Medan Änglakörer sjöng Salve Sancta Parens såg Moder Mariana hur Maria gick in i statyn. Genast blev statyn levande och de Himmelska Körerna sjöng Marias egen lovsång. Klockan var tre på morgonen och den Himmelska musiken väckte de övriga systrarna i klostret. När de kom in i koret fick även de uppleva det övernaturliga ljuset.
När skulptören slutligen kom till koret för att avsluta sitt arbete, blev han helt bestört och sa: ”Det här är inte mitt arbete. Bara Änglar kan göra något sådant!” Hans vittnesmål finns bevarade än idag i det biskopliga arkivet. En novenabön inför välsignelsen av statyn skrevs och det är den novena med Ärkeänglarnas ord som vi ber än idag. Den 2 februari 1611 välsignades den undergörande statyn med namnet Maria av den Goda Framgången och Reningen.

Läs om profetian i relation till Fatimas profetior i länken: "Fatimas Hemligheter"!

Novena till Vår Moder av Den Goda Framgången

I uppenbarelserna av Nostra Senora del Buen Suceso till Moder Marianna de Jesus Torres hälsade var och en av Ärkeänglarna Maria med de första tre invokationerna, för att sedan tillsammans be den sista hyllningsbönen. Novenan är ämnad för att bes 24 jan. – 1 febr. samt vid särskilda behov.
Var hälsad Maria, Gud Faders älskade Dotter.
På Moder Marianas förbön hör min bön du goda och kärleksfulla Moder Maria
(nämn böneintention).
Fader vår, Var hälsad Maria, Ära vare Fadern.
Helige Ärkeängel Mikael, bed för oss.

Var hälsad Maria, Guds Sons kärleksfulla Moder.
På Moder Marianas förbön hör min bön du goda och kärleksfulla Moder Maria
(nämn böneintention).
Fader vår, Var hälsad Maria, Ära vare Fadern.
Helige Ärkeängel Gabriel, bed för oss.

Var hälsad Maria, Den Helige Andes mest trogna Brud.
På Moder Marianas förbön hör min bön du goda och kärleksfulla Moder Maria
(nämn böneintention).
Fader vår, Var hälsad Maria, Ära vare Fadern.
Helige Ärkeängel Rafael, bed för oss.

O Moder av den Goda Framgången, du förmår allt med din förbön inför den Allraheligaste Treenigheten. Hör vårt rop till dig om hjälp och bönhör oss. Låt allt leda till vårt eviga väl och till vår Heliga Moder Kyrkans frihet, ära och upphöjelse. Amen.

Man avslutar novenabönen med att sjunga eller recitera:
Salve Regína, Mater misericórdiae; vita, dulcédo et spes nostra, salve. Ad te clamámus éxules fílii Hevae. Ad Te suspirámus geméentes et flentes in hac lacrimárum valle. Eia ergo, Advocáta nostra, illos tuos misericórdes óculos ad nos convérte. Et Iesum, benedíctum Fructum ventris tui, nobis post hoc exsílium osténde. O clemens, o pia, o dulcis Virgo María.

Äldre översättning. Ur Oremus 1940:
Var hälsad o Drottning barmhärtighetens Moder; vårt liv, vår fröjd, vårt hopp, Var hälsad! Till dig ropar vi Evas landsflyktiga barn, till dig suckar vi sörjande och gråtande i denna tårarnas dal. Vänd därför, du vår Förespråkerska, vänd dina ömma blickar till oss, och efter denna landsflykt visa oss Jesus, din välsignade Livsfrukt. O milda, o hulda, o ljuva Jungfru Maria!