De Femtiofemtusen Själarnas Befrielsekrona
Herren lovade den Heliga Gertrud den Stora (1256-1306, 16 nov.) att tusen själar skulle befrias från Skärselden varje gång bönen Evige Fader bads. Löftet för denna bön utökades att gälla även levande syndare (d.v.s. nåd inför dödsstunden). På denna ”Befrielsekrona” ber man bönen före varje dekad, dvs. fem gånger och därmed har man räddat 5.000 själar.
Den välkända polska visionären Anna (ang. själarna i Skärselden) säger sig ha fått ta emot följande bön med detta stora löfte: ”Den som med vördnad och kärlek ber denna skottbön kan därmed hjälpa till att befria tusen själar från Skärselden.” Med fördel ber man bönen som en rosenkransbön på de fem dekaderna (till Jesu Heliga Sårs ära). Om man har bett den med rätt disposition befriar man därmed 50.000 själar från reningens plågor.
”Heliga Guds Moder, världens Medfrälserska, be för oss.”
Inled som vanligt: tag krucifixet, kyss det, gör korstecknet med det. Trosbekännelsen, Fader vår, tre Var hälsad Maria, Ära vare Fadern.
På de ensamma kulorna:
Evige Fader, / jag offrar Dig Din Gudomlige Sons Jesu Dyrbara Blod i förening med alla Mässor, som firas i dag över hela världen för alla själar i Skärselden och för alla syndare. Amen.
På de tio kulorna:
Heliga Guds Moder, / världens Medfrälserska, be för oss!
Själarna från Skärselden har berättat för mig…
Många utvalda troende har under Kyrkans historia fått kunskap om livet efter detta. Gud har tillåtit för vårt andliga bästa att genom de renande själarna uppenbara dyrbar kunskap för att uppnå ett heligt liv, inte sensationella detaljer om Skärselden. Stora gestalter i Kyrkan har undervisat oss enligt den insikt och kunskap de har fått ta emot. Bland dessa personer finns: Heliga Gertrud den Stora (1256-1306, 16 nov.), Heliga Caterina av Genua (1447-1510, 15 sept.), författare till Traktatet om Skärselden, Vörnadsvärda Maria Anna av Jesus, Agreda (1602-65), författaren till Guds Mystiska Stad, Saliga Anna Maria Taigi (1769-1837), Helige Jean Baptist Marie Vianney (1786-1859, 4 aug.), den store kyrkoherden av Ars, Heliga Margareta Maria Alacoque (1647-90, 16 okt.), tog emot Jesu Hjärta uppenbarelserna, Helige Johannes Bosco (1815-88, 31 jan.), Salesianernas grundare, Saliga Miriam av Betlehem (1846-78), Helige Pio av Pietrelcina (1887-1968, 23 sept.), Natuzza Evolo från Paravati (född 1924) samt Don Giuseppe Tomaselli (1902-89), exorcist. I vår tid har en ödmjuk österrikiska vid namn Maria Simma i över femtio år fått undervisning av själar som renas i Skärselden och även varit en offersjäl för dem. Maria Simma föddes den 5 februari 1915 i Sonntag (Vorarlberg) i Österrike. Tack vare sina tre misslyckade försök att bli ordenssyster fick Maria en gedigen undervisning i tro och andligt liv. Sedan hennes far dog 1947 levde Maria ensam. Från och med 1940 bad själarna i Skärselden Maria om förbön. På Alla Helgons Dag år 1953 beslutade sig Maria Simma att hjälpa de avlidnas själar genom ställföreträdande lidande. Hon fick lida mycket för ett befäl som dött år 1660. De lidanden som Maria gick igenom motsvarade de synder som skulle gottgöras och sonas för. Maria Simma avslutade sitt jordeliv den 16 mars 2004 och blev begravd på den Helige Josefs Högtid, 19 mars. Stiftsbiskopen följde noga Maria Simmas andliga erfarenheter och utsåg en präst för andlig urskiljning av dessa märkliga erfarenheter som Maria fick ta emot. Det blev åtskilliga intervjuer under årens lopp och följande översättning är ett urval på dessa frågor och svar.
Hur började dessa ”besök” av själarna i Skärselden?
Det var mellan tre och fyra tiden på natten en dag år 1940. Jag hörde någon i rummet som gick omkring och jag vaknade naturligtvis och försökte se vem som hade kommit in på mitt rum.
Var du inte rädd?
Nej, jag är inte rädd av mig. När jag var liten sa alltid min mor att det var något särskilt med mig eftersom jag aldrig visade någon rädsla.
Kan du berätta om den natten?
Jag såg att det var en främling. Han gick fram och tillbaka. Jag frågade honom barskt: ”Hur kom du in här? Vad söker du efter?” Men han bara gick fram och tillbaka i mitt rum som om han inte hade hört mig. Då frågade jag igen: ”Vad håller du på med?” Men han svarade inte och då reste jag mig ur sängen och försökte förgäves ta tag i honom. Men jag tog bara i luften, mannen var försvunnen. Då kröp jag ner i sängen igen och med en gång kunde jag höra honom gå i mitt rum. Jag undrade då varför jag kunde se honom men inte få tag på honom. Jag gick upp igen och det hände samma sak igen. Då var jag så förvirrad att jag inte kunde somna igen. Efter morgonmässan följande dag gick jag till min biktfader och berättade vad jag upplevt på natten. Han sa till mig att om det skulle hända igen så skulle jag inte fråga honom vem han var utan vad han önskar att jag ska göra för honom. Mycket riktigt kom mannen tillbaka och jag frågade honom vad jag kunde göra för honom. Han svarade: ”Låt fira tre Mässor för mig och jag blir befriad”. Jag förstod då att det var en själ från Skärselden. Min biktfader bekräftade detta och uppmanade mig att aldrig visa bort själar som kommer och ber om hjälp utan ta emot deras bön om hjälp med generositet.
Fortsatte dessa besök efteråt?
Ja, under några år kom endast tre eller fyra själar till mig, särskilt under november månad. Senare kom många fler själar.
Vad är det själarna ber om?
De flesta gångerna ber de om att Mässor ska firas för dem och att få närvara vid dessa Mässor, att man ber Rosenkransen och Korsvägsandakten för dem.
Då kommer den fundamentala frågan: Vad är ”Skärselden” för något?
Jag skulle vilja påstå att det är en mycket finurlig uppfinning av Gud. För att förstå det bättre vill jag ta ett eget exempel: Föreställ dig att en dörr öppnas en dag och en gestalt av obeskrivlig skönhet uppenbarar sig för dig, en gestalt så skön att du aldrig sett dess like på jorden. Du blir fascinerad men även ängslig över denna gestalt av ljus och skönhet, särskilt när Han visar sin stora kärlek till dig – något du aldrig skulle kunna föreställa dig. Du märker också att Han mycket gärna vill dra dig närmare sig och omfamna dig. Kärlekens eld, som redan brinner i ditt hjärta, uppmanar dig till att kasta dig i Hans armar. Men precis då blir du medveten om att du inte har tvättat dig under en lång tid, att du luktar illa, att du är ful, att din näsa rinner, att ditt hår är smutsigt, att dina kläder är fläckiga och så vidare. När du har detta självmedvetande förstår du att det inte är möjligt att presentera dig för Honom på detta sätt. Först måste jag bli ren, sedan går jag genast tillbaka till Honom!
Då brinner Hans kärlek så våldsamt i dig, så stark och brinnande att väntan att bli ren är outhärdlig. Smärtan av att inte vara hos Honom är som om hjärtat var i lågor, även om det bara varar en kort stund. Den förfärliga smärtan som kommer av att hjärtat brinner är i proportion till den Kärlek som har uppenbarat sig för dig: det är Kärlekens eld.
Detta är Skärselden. Det är den försening som orsakats av vår själsliga orenhet, en försening innan Guds omfamning kan äga rum. Det är en kärlekens eld som får oss att lida på ett outhärdligt sätt, en väntan och längtan efter Kärleken. Det är exakt denna flamma, denna brinnande längtan som renar oss från våra orenheter. Jag vågar säga att Skärselden är en längtans plats, av en oerhörd längtan efter Gud, efter Gud som vi redan har mött och sett men som vår själ ännu inte är förenad med.
Själarna i Skärselden talar ofta med Maria om deras längtan, deras törst efter Gud och deras erfarenhet och hur smärtsam deras längtan är. Det är en verklig ångest för dem.
Rent praktiskt kan man säga att Skärselden är en djup kris som orsakats av Guds frånvaro.
Upplever själarna i Skärselden någon glädje eller något hopp i sitt lidande?
Ja, ingen själ vill komma tillbaka till sitt jordeliv för de har haft en kunskap om Gud som är oerhört högre än vår och därför vill de aldrig komma tillbaka till denna världs mörker.
Här finns det en stor skillnad mellan lidandet i Skärselden och lidandet på jorden: I Skärselden har man vissheten om att man ska få leva med Gud i evigheten, även om lidandet är förskräckligt, att glädjen över denna framtid är starkare än lidandet själen går igenom i sin rening. Aldrig vill själarna i Skärselden komma tillbaka och leva på jorden igen. Ingenting är ju säkert på denna jord.
Är det Gud som sänder själarna till Skärselden eller är det själarna självmant som vill renas?
Det är själen själv som vill till Skärselden för att renas innan inträdet i Paradiset.
Här måste också påpekas att själarna i Skärselden helt och fullt är överens med Guds Vilja. Som exempel kan sägas att själarna gläder sig över det goda och vill vårt bästa. Själarna har stor kärlek till Gud och även till oss som är kvar på jorden. Själarna i Skärselden är fullkomligt förenade med Guds Ande, eller om man så vill, med Guds Ljus.
I vår dödsstund ser vi Gud i fullt ljus eller på ett diffust sätt?
När vi dör ser vi Gud på ett diffust sätt, men även då är det med en sådan klarhet att det räcker för oss att få en stark längtan.
Naturligtvis är det fråga om ett bländande ljus till skillnad från jordens mörker, och ändå är det inte jämförbart med det ljus som själen ska erfara i Himmelen. Vi skulle kunna jämföra med de erfarenheter som beskrevs i boken ”Livet bortom livet” (eng. Life beyond Life). Många människor får erfarenhet i en ”fördöd” (koma, hjärtstillestånd, eller annat) vad som finns efter döden och de var så fascinerade att det var en djup kris och vånda för dem att återkallas till livet här på jorden.
Vad är Guds Moders roll vad gäller själarna i Skärselden?
Hon besöker dem ofta och tröstar dem. Hon berättar för dem att de varit goda på många sätt och uppmuntrar dem.
Finns det särskilda dagar då Guds Moder befriar själar från reningen?
Ja, särskilt på Juldagen befriar hon många själar från reningens lidande. Men även på Alla Helgons Dag, Långfredagen, hennes Upptagning i Himmelen (15 augusti) samt Kristi Himmelsfärds Dag befrias många själar.
Varför kommer vi till Skärselden? Vad för slags synder får flest själar att komma till Skärselden?
Det är synder mot kärleken till vår nästa, hjärtats hårdhet, motstånd mot andra, skvaller och förtal. Jag har fått veta av själarna att just skvaller och förtal är bland de svåraste synderna som kräver mycket lång rening i Skärselden.
En gång blev jag tillfrågad angående en avliden man och kvinna om de befann sig i Skärselden eller ej. Till allas förvåning svarade jag att kvinnan nu befann sig i Himmelen och mannen var kvar i Skärselden. Kvinnan hade dött efter en abort, medan mannen ofta var i kyrkan och till synes levt ett värdigt och fromt liv. Men jag tänkte att jag kanske hade missuppfattat svaret från själarna och frågade igen om det verkligen var så. Jo, svaret jag fått förut var rätt. Mannen och kvinnan hade dött ungefär vid samma tid. Kvinnan som gjort abort hade fullkomlig ånger innan hon dog och var mycket ödmjuk, medan mannen, fastän så kyrklig och from, alltid hade omdömen om andra människor. Han hade alltid klagat och kritiserat andra. Därför var hans tid i Skärselden mycket lång. Därför är lektionen denna: att aldrig döma någon utifrån yttre omständigheter.
Andra synder mot kärleken är att stöta ifrån oss människor vi inte känner, att inte förlåta andra människor, att inte leva i frid med andra och att bära agg mot andra i vårt hjärta.
En kvinna jag kände mycket väl kom till Skärselden och hon fick lida oerhört mycket. Orsaken till detta ohyggliga lidande var att hon haft en vän som hon haft stort motstånd till. Trots att orsaken till grälet var hennes eget, kunde hon inte befria sig från det och tänkte på det år efter år. När hennes väninna med jämna mellanrum kom till henne och bad henne att de skulle bli vänner igen, vägrade hon kategoriskt. Till och med på sin dödsbädd vägrade hon att sluta fred med sin gamla väninna. Därför led hon nu på detta förfärliga sätt i Skärselden och kom för att be mig om hjälp. Av detta förstår vi att det är mycket alvarligt att vara oförsonlig mot andra och att gå och älta andras fel och brister. Vad gäller det vi säger så kan man aldrig påpeka nog hur alvarligt det är i Guds ögon när vi kritiserar andra och uttalar hånfulla ord. Kärlekslösa ord kan döda människor, men ett uppmuntrande ord kan hela en människa.
Finns det vägar för att komma direkt till Himmelen?
De som har ett gott hjärta, är goda mot alla. För kärleken döljer många synder, som Aposteln Paulus säger.
Vad kan vi då göra för att undvika Skärselden och komma direkt in i den eviga glädjen?
Vi kan göra mycket för själarna i Skärselden och de kan göra mycket för oss. Det är nödvändigt att vara mycket ödmjuk. Ödmjukheten är det största vapnet mot den Onde. Ödmjukhet bryter ner det onda. Jag vill gärna citera en vacker historia från Fader Berlioux mycket goda bok om Skärselden. Boken handlar bland annat om den hjälp som själarna ger de människor som ber för dem. Det var en person som särskilt hade vigt sitt liv åt att be för själarna i Skärselden. När hon själv låg inför döden blev hon våldsamt attackerad av djävulen, som såg att hon var på väg bort från honom och att han inte skulle vinna hennes själ. Det verkade som om hela helvetets avgrund skulle anfalla henne med sina onda härskaror. Den döende hade kämpat med stor ansträngning mot dessa anfall när hon plötsligt såg okända personer som lyste av skönhet och uppfyllde hennes lägenhet. De onda andarna var tvungna att fly och de lysande gestalterna kom närmare hennes dödsbädd med ord av uppmuntran och tröst. Den döende blev mycket lugn och glad och frågade vem de var. De lysande gestalterna svarade: ”Vi är invånare i Himmelen som tack vare din hjälp blivit förda in i den eviga glädjen och som nu i gengäld kommer med tacksamhet för att hjälpa dig över evighetens tröskel från denna tåredalen in till lyckan i den Eviga Staden.” Kvinnan dog i frid och blev mottagen med ära och hyllningar i Himmelen av alla dem som hon befriat från Skärselden genom sina förböner och offer. Måtte vi en dag få samma lycka! Man måste påpeka att de själar som vi hjälpt i Skärselden är mycket tacksamma. Jag rekommenderar att göra erfarenhet av detta. De hjälper oss och de känner till våra behov och kan utfå många nådegåvor åt oss.
Fortsättning följer…